Hur fan ska man veta vad som är äkta?

Förstorat höfter och minskat midjan!

Förstorat brösten, breddat höfterna och minskat midjan!

Jag hoppas ni ser skillnad på de båda bilderna ovan? Och jag hoppas redan nu, när ni sett bilderna och läst dessa raderna hittills att ni förstår vad jag vill förmedla och vart jag vill komma med detta blogginlägg this time. En ”kollega” men också en inspiration till mig hade postat en liknande bild på sin instagram för några veckor sen som jag skrollade förbi i flöder. Mina ögon fastnade såklart, vänta lite här nu, vad är det jag ser? Jag tror varken ni eller jag förstår ( i mitt fall förstod) hur enkelt det är att manipulera bilder på mobilen idag. In på google play/app store, en snabb sökning och hundratals appar kommer upp som resultat, alla appar liknande denna som jag använt, där man enkelt kan manipulera sin egen kropp i bildformat och snabbt och smidigt slänga upp den på sociala medier och på så vis manipuler vår omgivning så vida pass, att ätstörningstatistiken stiger ÄNNU mer, för det är precis det den gör. Av en simpel anledning att det finns så satans mycket BULLSHIT på sociala medier och medier överlag.

Vem gör vi detta för? Alltså helt seriöst? Jag har aldrig någonsin använt mig av en sån här app, tills idag, då jag ville visa er. Varför vill jag visa er? Jooooooo för att berätta för er att allt det ni ser på instagram är LÅÅÅNGT ifrån äkta hörrni. Vi lever tydligen i en värld där vi är så besatta av att pleasa andra att vi faktiskt är beredda att förändra våra kroppar genom en mobilskärm, men i verkligheten ser kroppen helt annorlunda ut! Vad får vi ut av detta, egentligen? Personen som gör det mår dåligt över kroppen som han/hon besitter just nu och personer som ser hans/hennes bilder mår dåligt för att de önskar uppnå något som inte ens är äkta, något som inte ens finns i det verkliga livet.

Jag vill bara kika in och berätta detta för er. Till er som dagligen suktar efter att se ut som någon annan, som sitter på instagram med innehåll sprängfyllt av träningsinpo, som kanske sliter dag ut och dag in på gymmet för att uppnå en idealkropp, som svälter sig, kräks upp sin mat, som står framför spegeln och säger de grymmaste sakerna man kan säga till någon annan i spegeln varenda morgon. Till er vill jag säga sluta! Du är fantastisk, snygg, sexig och helt underbar. Din kropp är perfekt, perfekt för att den är din, perfekt för att den är alldeles alldeles unik. Du behöver inte större rumpa, heller inte mindre, du behöver inte väga mindre, eller mer på den där jävla vågen. Du behöver inget annat än att vara dej själv, och älska dig för det.

Och till er som faktiskt manipulerar innan ni slänger upp dem på instagram, sluta! Till er gäller samma sak som ovan. Du behöver inte manipulera något för att duga. Du behöver inte förstora den där rumpan och minska den där midjan. Din rumpa är bäst, din midja lika så! <3

Vi kan inte göra allt för att påverka kroppshetsen idag, men alla kan göra något. Börja med att vara snälla mot er själva. Börja med att vara äkta och sann mot dig själv. Berätta för dig själv att du dagligen duger, ta bilder på  dig själv och lägg gärna upp dem (mer kroppar åt folket) men lägg upp dem som dem är. Visa med stolthet vem du är och visa världen att du duger,

Till er som inte vill lägga upp bilder på sociala medier, välj bra förebilder! Välj dem som lyfter dig, dem som får dej att känna dig unik, som får dig att känna att du duger! För det är precis det du gör!

 

PUSS!

Fortsätt läsa

Jag är kär!

Flisan, du satte ord på känslorna med detta quote, så bra och så sant! <3

Okej hörrni, det är något som jag inte har berättat för er. Jag har helt enkelt velat hålla det för mig själv då man aldrig liksom riktigt vet vart saker och ting kommer sluta här i livet. Så istället för att dra igång något valde jag att istället hålla det för mig själv tills jag kände mig redo att berätta. Och det känner jag att jag är nu.

Jag är kär. Så supermega kär och sååå jäkla glad! Jag ska se hur det går att sätta känslor på hela denna situation, jag har inte kunnat det hittills till någon av mina närmsta, känns som jag bara svamlar och ler typ. Men jag ska försöka. Inte trodde jag att det bara skulle komma en person som skulle ge mig tillit tillbaka igen, inte trodde jag heller att det skulle vara möjligt att känna såhär och att det dessutom skulle vara såhär enkelt, efter allt som hände förra året. Tårarna rinner nu, jag har så svårt att beskriva det jag känner. Att något bara kan kännas så självklart. Hur vet man? När folk i min omgivning har beskrivit känslan att träffa rätt har jag bara tänkt: men vaaa, hur fan vet man, hur känns det?

Jaa ångest är ju inte involverat iaf, heller inte ledsamhet och tvivel, man bara känner, man bara vet. Det som så många har sagt till mig och som inte gått att beskriva, det känner jag minsann nu.

Rasmus heter han, och hur vi träffades? Jag raggade upp honom på Eurostop skulle man kunna säga, tänk vad väggarna hade varit annorlunda målade om det inte varit han som skulle gjort det (japp, han har målare som yrke). Vi skojjar redan om den pensionär jag är i jämförelse med honom, japp, jag har nämligen hittat mig en yngre man, det trodde jag minsann never och det känns som jag kan vara mitt galna och flummiga jag ut i fingerspetsarna.

Så ja hörrni, jag har adderat en person till i mitt liv, som gör mej så enormt glad och lycklig. Mest så att ni vet och inte undrar vad han är för nisse med tillhörande Mops (Märta the pug) när han dyker upp här, i vloggarna och på instagram lite då och då.

Shit vad livet kan ändras, inte trodde jag att  2017 skulle sluta med pojkvän. Men det är väl det som är det härliga med livet, det går aldrig ta för givet och det kan hända precis vad som helst. <3

Spread looove hjärtisar! ( har inte hunnit få någon bild på honom ännu, lovar att jag kommer bli betydligt mer aktiv med kameran gentemot honom hädanefter. ;))

PUSS!!

 

Fortsätt läsa

Ett självkärlekstips!

Godmorgon mina fina, och otrolit  glad lördag på er. Visst är lördagar härliga, nästan som fredagar, oavsett om man jobbar helg eller inte,  är fredagskänslan något alldeles extra! <3

Just för att det är lördag vill jag kika in med ett självkälekstips, det passar knappast bättre än på en lördag, inte sant? Helgerna är ju ändå heliga. Har man barn så är dom lediga, har man inte det så är man kanske själv det. Är man inte ledig har man ändå möjlighet att umgås med vänner och familj och man har den däe speciella helgkänslan i kroppen som är så underbar, oavsett om man jobbar eller inte, eller hur?

I min senaste vlogg på youtube körde jag självkäeleksmåndag som tema, där jag gav mina bästa tips på saker att göra för att lära sig älska sig själv. Ett utav tipsen är något jag verkligen tror hjälper. Det lyder: Gå runt naken ( eller i underkläder) . Jag fotar ju mig själv i underkläder dagligen för att inspirera er till att alla kroppar dugar. Detta har definitivt hjälpt mig till själv acceptans när det kommer till min kropp. Testa! Snälla du! Naken, eller i underkläder, jag lovar dej, du kommer lära dig älska din kropp snabbare. Du komer acceptera den för vad den är, illa kvickt! Testa, vad är det värsta som kan hända? 🙂

PUSS!

Fortsätt läsa

Självkärleksmåndag- Hur lär man sig älska sin kropp?

Godmorgon måndag och mina absoluta favoriter. Hur mår ni? Jag mår alldeles ypperligt, jag svävar lite på moln just nu, och ni kommer väldigt snart får veta varför jag gör det, jag lovar <3 Har inte velat nämna något för man vet ju liksom aldrig hur livet blir meeeeen nu känner jag mej redo att snart berätta!!

Ni vet vad som gäller på måndagar by now va? Japp, en ny video uppe på kanalen men idag med ett helt nytt tema som jag döpt till Självkärleksmåndag! Detta temat kommer vara återkommande och jag kommer att prata rom mängder av olika saker som har med kropp och självkänsla att göra. För ut var; Hur lär man sig älska sig själv? 8 tips på hur du kan lära dig att älskar dig själv helt enkelt. Missa inte och snälla kommentera om ni har önskemål på videos eller andra tips till självkärleksmåndagar framöver 🙂

PUSS och ENJOY!

Fortsätt läsa

Jag ska försöka mitt bästa att älska min kropp idag!

Jag ska försöka mitt bästa att älska min kropp idag!”

Ibland, när jag känner mig lite inspirationslös (vilket jag gör ibland ;)), googlar jag på bodypositive quotes för att hitta något härligt att dela med mig av till er. Igår, i samband med att jag satt och fixade bilderna ovan, hittade jag detta: ”Jag ska försöka mitt bästa att älska min kropp idag!”.

Något jag har fått lära mig sen jag var liten och gick hos psykolog är att ta en dag i taget. Jag är sämst på det när jag inte tänker på det men ger jag mig själv en liten påminnelse om det är jag bättre på att anamma det jag gör just här och just nu. Vi är också fantastiskt duktiga på att sätta höga krav på oss själv. Mål ska vara riktlinjer, inget som får oss att må dåligt för att vi eventuellt inte klarar av dom. Så idag vill ja att du fokusera på att göra ditt bästa! Vilka saker kan du göra för att må så bra som möjligt i din kropp, just idag? <3

Fortsätt läsa

Jag säger det förmodligen inte tillräckligt ofta, och det går inte säga det för mycket…

Något jag insåg när vi var iväg på semester var hur tacksam jag är över min familj. Självklart har jag insett det tidigare, men på något sätt blev det så uppenbart när jag fick spendera fyra dagar med er, där jag fick vara det enda barnbarnet och det förstfödda barnet, det blev så uppenbart när vi satt och skålade med champagne på min morfars 73 års dag, det blev så uppenbart när ni kom och mötte mig efter en middag med Allis, allt för att ni inte ville att jag skulle gå hem själv. Det blev så jävla uppenbart hur älskad jag är, och hur mycket jag älskar er!

Något man inser när man går igenom en kris är vilka som är äkta. Det märkte jag förra året när jag gick igenom förhoppningsvis det tuffaste året någonsin. Vissa drog sig undan, vissa slutade höra av sig, vissa liksom försvann. Vissa var kanske inte den vännen du trodde att dem var, den du trodde skulle ställt upp fanns helt enkelt inte där. Men det gjorde ni. Jag pratar naturligtvis om personerna jag så intensivt spenderade tid med i förra veckan, min mamma, min mormor och min morfar. Ni fanns där, ni fanns där förra året och funnits där alla andra år då jag har behövt er. Ni fanns där när jag hade ångest i högstadiet, ni fanns där när jag hade separationsångest från min mamma, ni fanns där i alla konstiga perioder och ni fanns där även förra året när jag behövde er som mest. Tack är liksom egentligen inte tillräckligt, heller inte JAG ÄLSKAR ER! Men det är ju på nått sätt allt jag kan säga. Tack och Jag älskar er är väl de absolut starkaste orden man kan säga till någon, så länge man menar dem? Och jag gör verkligen det, av hela mitt hjärta!

Vilka dagar vi fick på Gran Canaria. Mamma som inte alls gillar att resa vet jag mer än gärna vill göra om detta, och det vill sannerligen jag också. Vilka fantastiska människor ni är, mamma, mormor och morfar och jag så enormt tacksam att få ha er i mitt liv. Så Tack och Jag älskar er, såå jävla mycket! <3

Fortsätt läsa

Mitt bästa tips på hur du ska lindra din ångest!

Hur blir man av med sin ångest?

Jag fick frågan på instagram här om dagen, jag svarade på den såklart, men jag kände mig inspirerad till att göra ett blogginlägg om det också. Jag vill så gärna skriva långa och personliga svar till er alla men som ni säkert förstår får jag många många mail/meddelanden/kommentarer om dagen, därför blir det svårt. Men jag gör mitt bästa för att snappa upp era frågor och svara på dem såhär, många av era frågor liknar varandra och jag gör allt för att kunna hjälpa er på det avstånd jag är <3

Denna frågan har jag ställt många många gånger, Jag har googlat, jag har frågat nära och kära samt psykologer och jag har nog börjat inse att det inte går. Jag tror faktiskt inte det går att bli av med ångesten, inte helt.

Jag har alltid levt med ångest, i alla dess former. Har det inte varit separationsångest har det varit ångest i förhållande till min kropp eller till relationer och ibland, under vissa perioder, har det varit kombinationer av dem samtidigt. Jag är uppvuxen med det, min pappa led av grov ångest och om det är ärftligt är jag säker på att det är därifrån det kommer.

Jag lever med ångest än idag. Det är inte kroppsrelaterat längre utan kommer i form av oro. Den senaste tiden, eller de senaste året, har det kommit i form av relationsångest. Jag har haft ångest och rädsla för att bli ensam och har haft extremt svårt för att lita på folk i min närhet.

I samband med detta har jag fått öva. Öva på att lindra tankeverksamheten och försöka att inte skena iväg, helt enkelt försöka hålla ångesten och tankarna på en rimlig nivå och sakta ner det, innan det går för långt. Detta är svårt hörrni och det kräver mycket träning, men det går. Jag skulle säga att det funkar till all typ av ångest, kroppsrelaterad som relationsångest och separationsångest. Ni kommer tycka WTF när jag skriver det jag gör MEN döm inte innan ni testat hörrni, jag lovar er, övar man kommer detta kunna hjälpa er, men ni måste ge det tid!

Hur gör jag för att hantera min ångest?

Det jag gör är nämligen att, ANDAS! Japp, ni hörde rätt. Jag fokusera på andningen för att inte skena iväg i mitt ångesttänk. Antingen väljer jag bara att vara väldigt fokuserad på in och utandning när jag känner ångest, eller så kör jag MINDFULLNESS. Återigen skriver jag att det tar tid, det tar tid att lära sig fokusera på sin andning, att vara närvarande och att jobba med Mindfullness. Jag är långt ifrån nära att vara hälften så närvarande som jag vill, men det går att träna upp!

Jag använder mig av en app som heter kort och gott, MINDFULLNESS. Den är grym. Där kan man ställa in hur långt tid man vill köra ( hur många minuter alltså), om man vill ha en person som pratar under tiden (vilket jag rekomenderar i början) eller om man endast vill ha lite härligt bakgrundsljud och köra själv.

Jag har endast kört tre minuter hittills, jag vill komma in i det lite och inte sitta för länge till en början. Och dessa tre minutrarna dela jag upp i tre olika faser. 1 minuten fokuserar jag på andning, in och ut. 2 minuten fokuserar jag på tacksamhet (jag rabblar upp allt jag är tacksam för och riktigt tar in det, det handlar inte om att få in så många saker som möjligt utan verkligen känna dig tacksam). 3 och sista minuten fokuserar jag på att le. Jag sitter alltså och ler i en minut.

Erkänn ni tänker ”Fan fia, va löjlig du är, sitter du och ler i en minut”- Yes, I do! Och tro mig, testar ni detta kommer ni förstår varför jag gör det. När man ler blir man varm i hela kroppen, det påverkar en otroligt mycket. Jag lovar er.

Är jag på platser där det är folk runt omkring mig brukar jag endast köra andningen. Långa inandningar genom näsan och att sen tömma lungorna på luft ut genom munnen. Det lugnar, och det kommer med tiden lära er att hantera den ångest ni känner. Inte ta bort den, men ni kommer känna att ni efter ett tag accepterar ångesten för vad en är. För någonstans handlar det om att bli vän med sin ångest, den är en del av dig och den du är. Du måste bara acceptera den att den finns där och hantera den, så kommer den inte påverka ditt liv så starkt längre. <3

Fortsätt läsa

Alla saker som får dej att må bra är ju en form av hälsa, eller hur?

Jag var här för 3 år sedan. Jaa, ganska exakt 3 år sedan. Morfar fyllde då 70 och vi var här hela familjen för att fira honom. Det var 2014 och jag var, just i detta tillfället, sjukare än någonsin. Träning är hälsosamt, viktigt och bra, givetvis i måttliga mängder men också så länge det får en att må psykiskt bra. Varje morgon steg jag upp tidigt, för att träna innan det blev för varmt och innan solen nästan hade gått upp, allt för rädslan över att gå upp i vikt hörrni. Jag åt aldrig som alla andra. Jag kunde crava den där pizzan, jag ville ha den, jag ville verkligen det, men hjärnspökena stoppade mig innan jag ens hann tänka tanken på att ta den istället för kycklingsalladen. Som jag by the way,  sa att jag hellre ville ha istället för pizzan.

Här någonstans började min familj märka, de påpekade vad ja åt och hur mycket jag tränade. Jag hade nått min målvikt och var som smalast här, men också som mest sjuk. Jag bli flyyyy förbannad när någon kommenterade något kring min livsstil och mitt val av mat, ett egentligen tydligt tecken på rop på hjälp från min sida. De tryckte på de där ömma punkterna som jag innerst inne visst var fel. Jag påstod att jag trivdes, innerst inne kvävde jag mig själv, mer och mer och jag föll längre och längre ner i den där ätstörningsgropen. Utåt sätt log jag, utåt sätt levde jag ju ett hälsosamt liv då jag tränade och valde sallad istället för allt annat. Sättet jag levde på va allt annat än hälsosamt, jag hade blivit en fånge i min egna kropp och jag hade där och då ingen aning hur jag skulle ta mig ur det.

 

Jag tänkte tillbaka på detta när jag såg bilden ovan. Allt blev så tydligt, hur jag levde, hur jag mådde och hur allt jag gjorde bara drog mig längre och längre ner.  Denna gången, tre år senare, har så otroligt mycket hänt. Jag är frisk och mår bra, jag tränar och rör på mig för att jag älskar det, känner jag inte för det någon dag så skippar jag det. Jag kan lätt äta en pizza på kvällen för att jag är sugen, likväl som att jag gärna käkar en sallad eller massa tropisk frukt till lunch, för att jag vill, för att jag kan. Det är enormt skönt att inte vara styrd av en kaloriapp, en våg eller tvångstankar kring hur mycket protein jag behöver förse min kropp med för att träningen ska va lönsam. Idag gör jag allt för att det får mig att må bra och för att jag tycker det är roligt.

Jag brukar ha en slutsats med alla mina texter, vet inte riktigt om jag har det med denna? Eller jooo, klart jag har. Att det inte bara handlar om träning och grönsaker för att man ska anses leva hälsosamt, hela livet spelar roll i ditt hälsosamma liv, alla saker som får dej att må bra är ju en form av hälsa, eller hur?

Ännu en dag där jag kände för att skriva av mig, livet är ju trotsallt nu!

PUSS från Gran Canaria! <3

 

Fortsätt läsa

Jag vill vara den förebild jag själv behövde när jag var 15.

När Expressen skrev igår och frågade om jag ville ställa upp på en intervju kring det jag jobbar med och det min instagram/blogg handlar om skrek jag rakt ut. LYCKA! Lycka att detta tas upp, lycka att man äntligen börjar prata mer om ämnet, inte bara i sociala medier. Lycka att få synas på en plats där de löpsedlarna som allt fick en att må så dåligt  brukar placeras. Lycka att få inspirera er. Ja det var bara lycka.

”Men måste du visa upp din kropp?” löd en fråga i mitt kommentarsfält idag. Varför ska jag inte visa upp min kropp undrar jag? Om  inte jag och mina andra kroppspositiva systrar gör det, hur ska vi då kunna ändra de skeva samhälle vi idag lever i till ett samhälle där alla kroppar accepteras? Vi, och när jag säger vi, menar jag samhället, matas dagligen av bantningstips, dieter och bilder på hur vi SKA och BÖR se ut. Vi matas dagligen med vad som är bra och vad som är dåligt. herregud, det är våra utseenden det handlar om? Det handlar om våra unikheter, om oss, som personer. Varför ska vi förändra oss när vi kan vara den perfekta versionen utav oss själva, vara våra egna allra bästa vänner och ge oss själva den kärleken vi ger och sprider runt omkring oss. Varför ska vi, som ska leva med oss själva för alltid, vara våra egna ovänner, förakta oss själva så vida pass att var tredje ( japp, VAR TREDJE skolungdom idag lider av ätstörningen UNS)?  Och att även ”vuxna” (ja, när man nu anses som vuxen) lider av olika typer av ätstörninger otroligt länge.

För mig är det en självklarhet att jag ska visa upp min kropp. Jag vill visa den som den är. Att den ser ut som den gör och att det är helt fine! Precis som din, din och din! Jag hoppas någonstans på att kunna så ett frö hos er, alla ni som följer mig här, på instagram och på bloggen och förhoppningsvis många många fler. Så ett frö om att bli er egen bästa vän och att få er att sluta sträva efter att vara någon annan än er själva! Jag vill vara den inspirationen jag själv hade behövt när jag var 15 år. Det kanske hade sparat mig några år av självförakt och hat. Så jaaa, jag måste visa upp min kropp. Jag gör det för mej själv, men framförallt för er och våra barn, och vår barnbarn och barnbarnbarn. Våra barn lyssna på oss. Lär vi oss att älska oss själva, lär vi dem att göra detsamma!

Artikeln har ni här om ni vill läsa den 🙂

 

PUSS!

Fortsätt läsa

Its monday, its live!!!

Okej hörrni, det är måndag, det innebär SOPHIAS FÖRSTA VLOGG ÄR SLÄPPT! okej jag förstår ju att inte världen har väntat på detta men oj, detta är stort. Så kolla och lämna gärna en kommentar och förhoppningsvis älskar ni det, vilket resulterar i att ni vill prenumerera på miiiig 🙂 Målet är en ny vlogg varje vecka, som lite måndagspeppaktigt 🙂 MYYYSSS!!

‘Miljoner tack och miljoner kramar!!

PUSS!

Fortsätt läsa
1 2 3 18